Felicia i USA

Blir latmask-pricklost inlagg idag, kom precis hem och har egentligen andra saker att gora. Typ avsluta projektet dar vi ar fyra i gruppen och Felicia har gjort liite mer an sin beskarda del... Haha. Men, det kanns som att jag behover skriva av mig.

Torsdag idag iallafall, imorgon har jag tre veckor kvar av mitt utbytessar och det borjar kannas laskigt. Jag saknar Sverige och jag langtar nagot sa sjukt, men samtidigt ar det ju nu, och de senaste tre manaderna, som jag har gjort det allra allra basta av mitt ar. 
Jag hade ingen aning om att det skulle vara sa tufft. "Tio manader ivag fran min familj", tankte jag. "Det ska val inte vara sa svart, jag hinner ju knappt dit och vanda". Och sa slog hemlangtan och saknad till, och jag tror att jag ar en san som har langtat hem hela tiden, uppskattat sant jag aldrig insag att jag behovde och tyckte om.
"Mina vanner kommer ju vara dar nar jag kommer tillbaka ocksa... dessutom kommer man ju veta vilka som ar ens riktiga vanner." Var ju inte heller den roligaste delen. Jag kanske torterade mig sjalv lite extra genom att prata med mina fina vanner, men samtidigt vet jag inte hur vissa dagar skulle sett ut om jag inte kunde skriva langa gnalliga brev eller ringa och prata i timmar med dem, nar man inte ville prata med sin familj for att dom kunde bli oroliga. Jag ar sa otroligt glad att jag fortfarande har kvar dom vanner jag alskar sa mycket.

Jag angrar verkligen inte att jag akte pa ett utbytessar, men jag tror att jag slappte Sverige sent. Jag spenderade mycket tid med att sakna och langta. Kan inte saga att jag "angrar" det dock - det var ju sa jag kande. Men tufft, forjavla tufft rent ut sagt. Jag tror aldrig jag har upplevt en varre kansla an hemlangtan. Kulturshock. Frustration och forvirran.  Det sog redigt.

"Oj, hon later ju positiv. Utbyte later ju som nat att rekommendera... NOT."
Misstanker att tankegangen gar sa. Men helt arligt, nu nar jag tittar tillbaka pa aret sa kan jag vagt komma ihag allt det daliga. Jag vet att forsta dagen i high-school fick mig att vilja ta forsta planet hem. Att den lilla incidenten i november gjorde att hemgang alternativt vardfamiljsbyte skulle vara det basta alternativet. Att nyarsdepressionen fick min vardmamma att mata mig med sugar cookies. Jag kommer ihag det, men det ar mer en historia nu an nagot annat.

De senaste fyra manaderna, och ett gang grejer fran forra aret ar vad jag minns mest. Jag kommer sakna Amerika. Jag har hittat vanner har som jag verkligen uppskattar. Jag har upplevt massa coolt och allt det svara - det ar ju det man vaxer ifran. Jag vet att jag kommer ha nytta av det resten av mitt liv. Jag kommer sitta dar med min yearbook och beratta solskenshistorier om friday football games och oandliga road trips genom ingenting. Jag ar kar i Texas och trots att jag tycker allt ar lite smafanigt och overdrivet, mja, jag kommer sakna high school, alla dessa banketter och ceremonier och danser och sporten i skolan. Confessed.


Idag var jag pa en Award Ceremony och "Svea Viklund" fick en jattegosig gron filt. Den ar jattefin. Det star "Svea" pa den. Hahaha. Men jag var glad svensk anda.

Ursakta detta sentimentala och babbliga inlagg. Det kommer sakert fler allt eftersom slutet narmar sig.
KRAAAAM

Bäst att skriva medan man fortfarande kommer ihåg, som jag brukar säga. Är jättetrött (men ingen svininfluensa här) och får leta efter svenska ord men ska väl göra mitt bästa för att berätta om helgen!

Äventyr i San Antonio & Austin (som råkar vara Texas' huvudstad) stod på agendan då sex glada utbytesstudenter - Sverige, Tyskland x2, Kina, Ukraina och Israel - möttes på Walmarts parkering, en fredagseftermiddag i april.  Klockan var strax efter fem och solen sken på våra små men fullpackade väskor som skulle in i en stor van. Glada i hågen begav vi oss ut på vägarna för att njuta av en sex timmars lång bilresa, inklusive stopp på McDonalds för mat. Välkommen paus, absolut, men vägen efter det blev bara längre och längre i samma takt som Texas-natten blev mörkare och mörkare.

Eh, okej. Det blev ju sjukt dramatiskt. Börja från början? Vi åkte alltså ner fredag eftermiddag och ankom till New Braunsfels en stund innan midnatt, utmattade efter att ha slitit ut varandra med outtröttligt pratande redan på vägen ner. Somnade som en stock på hotellrummet då lördagen skulle bli en lång dag.

Lördag - upp med tuppen för dusch, frukost (blåbärsbagel!) och avfärd till San Antonio där Institute of Texan Cultures väntade. Där hade dom utställningar om olika nationaliteter i Texas - hittade en liten en om Sverige. DEN VAR STÖRRE ÄN NORGES I ALLA FALL!  Efter en liten film om Texas - självklart marknadsfört som "the bigger and the best" - knallade vi vidare till Tower of the Americas där vi kunde beskåda hela stan från ovan. Mycket coolt! Nästa stopp var ett köpcenter nere vid the River walk där vi åt lunch. Båttur på the river såklart, innan vi beslutade oss för att skippa stora paraden och bege oss mot hotellet igen.

Hotellet hade pool så vi stojade glatt runt en timme innan vi gjorde oss i ordning för middag i Gruene, en jättesöt Texas-stad med allmänt old-fashioned atmosfär. Medan vi väntade på vårt bord så gick vi runt i souvenirshopperna där jag hittade årets fränaste t-shirt, det stod "Y'ALL WISH" med stora bokstäver på ryggen. Synd att jag är så snål. Fick till slut vårt bord i alla fall, restaurangen var jättemysig och låg på en hill side... sluttning kind of thing... var jättejättefint i alla fall! Även tomten hade hittat hit. (en stor man med långt vitt skägg, röda byxor och jalapeño-skjorta)
På kvällen var vi ganska trötta igen så vi hann med ett besök till mataffären för fruktinköp innan vi stupade i säng igen.


Riktig Texas-tjej numera!

Söndag var självfallet nästa dag i ordningen och vi begav oss mot Sea World in San Antonio! Hurra. Tog oss en bra stund att hitta dit och vår chaufför/chaperone Steve var inte nådig när den stackars parkeringsflickan försökte hälsa oss välkomna. Nåväl, här hittade vi galna bergochdalbanor (har då aldrig varit så skrajsen i mitt liv, men jag vande mig och åkte tre gånger på båda!), späckhuggarshow, delfiner, hajar, mat och en waterpark. Hann även med en 4D-film där vi alla slet i samma handduk för att slippa bli vansinnigt blöta. Väldigt rolig dag och vi hann även med att träffa tre andra utbytesstudenter - två från Ryssland och en från Mali (Afrika)!

Tre vattenrutschkanor, en vågpool, två bergochdalbanor och sju timmar senare fanns inte mycket energi kvar så vi styrde kosan mot the Golden Corral, där vi åt middag med vår ledares chef samt de tre utbytesstudenterna. Galet bra ställe, man får äta hur mycket som helst och det finns hur mycket som helst att äta. Jag började bra med sallad och kyckling men lyckades på något sätt äta upp halva dessertbordet på slutet. Nja, inte riktigt, men jag svär på att jag var i åttonde månaden med en food baby! Sjukt gött och väldigt trevligt det med. Avrundades med kramkalas!

Sen trodde vi att vi var trötta, men när vi kom tillbaka till hotellet var vi plötsligt sugna på bus - vilket våra två medföljande vuxna inte var. Nåväl - vi tog saken i egna händer och skrattade i tre timmar då vi gick en runda ner till "stan" (en biograf, en nagelsalong och en parkeringsplats) innan vi gjorde ett övergångsställe till en utländsk cirkus (inga kommentarer) och återupplivade barndomens ljuva busringnings-koncept . Filmklipp finns men jag tror inte att dom hamnar på Facebook på ett tag, haha.

Efter en kort natts sömn blev det måndag och Austin var vår sista anhalt. Lyndon B. Johnson's presidential library (nu har jag varit på två av dem!) för en smula allmänbildning och såntdär. Det var intressant, faktiskt, särskilt då vi läser om honom och hans presidency i  US History just nu.

The State Capitol, där seriös business var i full gång, blev vår grand finale och det var också himla coolt att se.

Då regnet började ösa ner insåg vi att det var dags för, 1) mat och 2) återfärd till Dallas och verklighet. Lunch och sedan en gosig femtimmars tillbaka. Jag blev extra älskad och hade två tyska pojkar bakom mig som inte kunde sluta kittlas, klappa mig på håret eller hålla tag i mina händer. Dom är väl för charmerande, sånadär tyskar. Host. Nä, I love them to death men det var skönt att komma hem. Alex värdmamma körde mig hem och därmed var äventyret slut.
Galet bra helg och finfint sällskap. Blir ju så glad när jag får se städer jag. Wohoo. :)

Den här veckan är TAKS week och jag behöver inte göra dom proven, så jag har massa sovmorgon! Party party. Så nu ska jag gå och lägga mig och sova läänge läänge. I love yall, puss och kramen <3

Va? Uppdaterar hon nu IGEN tänker ni? Så är det... mjaaaau! Men idag var alldeles för bra för att inte få ett eget inlägg, och jag vill ju kunna titta tillbaka och tänka "tänk va fräsigt Amerika va!". Minsann.
Bortsett från att jag misstänker att en viss pälsdjursallergi börjar göra sig påmind så är allting fint, fick precis ett MMS med en solnedgång och "nästan lika vacker som du" som tillhörande bildtext... ehh, synd att det inte var från prinsen kanske men annars var det ju gulligt! Haha. Vi har väl alla insett att amerikanska pojkar inte är något för Felicia.

Så, idag var galet chill och jag har lyckats åstadkomma cirka noll. Vaknade sent eftersom jag åker med mina tillfälliga värdsystrar till skolan, och vi lämnar huset någonstans runt tio över åtta. Bar dagen till ära en rutig skjorta och fick åtskilliga gånger höra att jag såg ut som en söt texas-tjej! Hurra! Saknas bara boots och en hatt då.
Promenerade in i byggnaden och vidare till engelskan. Vikare, så vi petade lite på datorerna och sen tittade vi på en film om The Roaring Twenties.
Rullade sedan till Government där vi hade ytterligare en vikare - sjukt nice och han var jätterolig. Vi diskuterade huruvida alla tjejer var blonda och hade bikini på sig jämt i Sverige, college och coaching.
Spanska var enda lektionen där vi faktiskt gjorde något, men AP-tjejerna är så gosiga att det inte gjorde något!
Till lunch åt jag en apelsin och två glassar. Banana fudge icecream är min nya passion i livet. JATACK. Hahah. Oroa dig inte mamma, vanligtvis äter jag bättre lunch än så!

Sista nittio minuterna av dagen var study skills då vår coach är på the district track meet, så vi hade vikarie och under dessa nittio minuter hann vi med "Dansa med Leroy" (engelsk text till svenskt tal, jag var stolt svensk!), the "Hoedown Throwdown" dance, små grodorna, youtubeklipp och mera svenska danser. Jag älskar mina basketbrudar! Kommer sakna dem sinnessyykt.

Bussresan hem var lång men jag läste "The Great Gatsby" och kände mig avancerad och litterär, så jag klarade mig fint.
Har precis käkat middag i kyrkan, hämtat lite mer kläder för veckan och nu ska jag snart... väldigt snart.. göra läxor.. om jag nu har några.. haha.

   

1. Felicia den tjugoförsta augusti 2008, ett par dagar efter ankomst till Dallas. Liten, blond och förmodligen livrädd, haha.
2. Dryga åtta månadeer senare - Texasbruden i rutigt. Lagom röd i ansiktet pågrund av denna eländeiga allergi, haha. Annars är jag ju läcker?!

Pyss på er alla!

Hejhej och GLAD PÅSK allihopa! :D

Sitter hemma hos min kompis och kan använda min egna dator, hah - jag saknar mina svenska bokstäver!
Hursomhelst har jag det väldigt bra och påsken är trevlig.

I fredags slutade vi skolan tidigt vilket var sjukt nice, jag gick hem, tittade på Twilight och sen städade jag hela huset. Sopa, dammsuga, moppa, disk, byta lakan, gjorde all min tvätt... minsann. Sen gick vi ut och åt, sprang in på Target för att återuppliva min stackars telefon (inte bara Jesus som blev levande igen...) och sen kollade vi på Twilight igen. Haha, nörd? Nä, men... lite bara.

Lördag , dvs igår, innebar uppgång, historiaprojekt och sen flyttade jag över hit. 
Igår kollade vi på film, massa Sex and the City, lekte med nån liten kusin eller vad det är, hoppade studsmatta, hade Easter egg hunt och lagade mat. Samt en obligatorisk runda till Walmart på kvällen, alltid lika livat!

Idag har vi försovit oss, varit i kyrkan, lagat mat, städat och nu har vi en kines, en tysk, en finska och mig här som "den utländska klicken", samt ett gäng amerikaner. Vi ska äta och fira påsk, så det är nog bäst att jag kilar. :D
Vi hörs och hoppas er påsk var glad! PUSS I PÅSK!

Sista ensiffriga dagen i april! Wohoo!
Typ? Jag har haft slut på hälsningsfraser väldigt länge så jag tänkte inleda med något klatschigt... blev väl mest konstigt det antar jag! Hursomhelst är det den nionde april och vi passar härmed på att kasta in ett GRATTIS I EFTERSKOTT till min bästa pappa som fyllde något år till igår. (kanske inte vill att jag publicerar din ålder på bloggen licksom, hallå!) Hoppas du hade en bra dag, Byggare Bob! :D

I Texas är det strålande sol, mitt humör är inte fullt lika soligt men en dålig vecka har väl alla nån gång ibland. Dom verkar bara vara fler i USA, för i Sverige är man ju aldrig sur och grinig?! Jatack, jag och Therese har glorifierat Sverige sen vi landade i princip, så det är så det brukar låta. Nä, jag vet att jag har dåliga dagar hemma också, dom blir bara extra jobbiga här. Nåväl, inget särskilt som har hänt, är bara trött och småtjurig. Håller mig vaken i skolan i alla fall, haha!
Fortsätter vara geni på kemilektionerna tillsammans med Hannah, i tisdags körde vi hangman på kemin och vi vann med sex ord mot alla andras ett eller två. Idag, torsdag, var det Jepardy och jag, Hannah, Lissa och Haleigh fick 105 poäng... nummer två fick 51 poäng...

Annars händer inget särskilt, sitter och försöker klura ut trigonometri. Det går framåt!

Då jag även råkar ha århundradets sötaste Madde-vän så har jag haft ett påskägg med svenskt godis att mumsa på, värdföräldrarna fick smaka ja... men jag fick MEST! Och det var gott och bara så alla vet så är Madde bäst i världen.
Imorgon är det fredag och vi slutar halv ett - hurra! Sen beror det lite på, men jag flyttar nog in hos min kompis så jag kommer inte vara hemma hos värdfamiljen. (=ring min mobil om det är något, haha)

Nu ska jag chillaaa! PUSS

Howdyy y'all!
Glada hälsningar från ett soligt, lätt vindhärjat Texas.  Söndag den femte april och två månader till hemresa, hjälp och hurra. Är galet taggad på att få komma hem, samtidigt som det känns som att det verkligen rullar på i USA för tillfället. Det ska erkännas att även om jag saknar min familj (jag har nämligen världens bästa familj), mina fina vänner (dom är också bäst) och min älskade huvudstad, så är jag lite nervös för att komma hem. Jag har växt (inte bara på bredden, nej...) och alla andra har ju hunnit med tio månader av sitt liv med allt som har hänt. Mina systrar har gått och blivit stora, jag kan inte se dom men ibland hör jag knappt VAD de säger, utan bara HUR det säger det. Dom låter ju som stora flickor!
Självklart kommer det bli sorgligt att lämna Texas också, men allt detta får man väl ta som det kommer!

Har i alla fall haft en trevlig helg - bio i fredags var som sagt mysigt och jag rekommenderar filmen starkt!

Lördag förmiddag innebar sömn och sol för min del, och mina tre söta vänner från Sverige ringde. Väldigt fint även om jag kände mig ganska ensam när jag satt på andra sidan världen och inte kunde se vad dom skrattade åt. Väldigt gosiga är dom i alla fall :)

  
På kvällen blev det livat då jag och värdföräldrarna begav oss iväg för en kväll på racebanan. Haha, värdpappa har försökt få mig att komma med men då jag inte är något större fan av bilar har svaret varit nej. Denna afton i april beslutade jag mig för att sluta säga nej och börja säga ja, och en halvtimme senare var vi inpackade i bilen. Trettio minuters färd och vi möttes av "the real motorheads like me", som Jim så stolt uttryckte det. Ja, ett stort gäng gubbar, bilfånar och småkillar var det - samt en hel del schyssta åk. Vi kollade på racen, gubbarna lät mig peta på deras fina bilar och jag har dessutom snygga kort från att ha suttit i dom, haha. Hej jag är redneck? Tvättäkta! Haha. Jag hade det i alla fall trevligt och jag tror att värdpappa uppskattade vårt sällskap.

Rullade hemåt vid midnatt och jag sprang i princip bara in och hämtade mina saker för att åka över till Toris hus. Möttes av en trött kompis och vi marscherade raka vägen i säng, haha.

Söndag morgon chillade jag med Gary, min kinesiska bästis, och vi gjorde Mac and Cheese till frukost. Inga kommentarer... Jag behövde i alla fall inte göra någonting! Runt halvelva-snåret hämtade Ricky upp oss och vi följde med honom till kyrkan där det var påskceremonier på g. Kören sjöng fint? Skippade nattvarden jag, tyckte det fick vara bra med min närvaro som enda bidrag till tjottahejtit.

Käkade lunch på en italiensk restaurang och lyssnade på cool musik på vägen hem.
Satt ner en stund och sedan körde Tori hem mig, och sen dess har jag städat, pratat med min familj (pratade engelska med mor min, way to go?!) - svär förresten att ingen har en så cool far som jag, kan din pappa köra flygplan kanske?! - och hämtat hem fin svensk musik såsom Ted Gärdestad och Nordman från hemservern. Känns fint det!

Therese kommer till Texas och jag är galet galet taggad! :D Så glad att allting ordnade sig.
Byter värdfamiljen lite tillfälligt under nästa vecka, så vi får se hur det går med bloggandet, jag hör av mig på nåt vis!

Puss och kram på er!

Mjauu och morsningkorsning från The Lone Star State :) Tyckte att det var dags för en liten uppdatering om livet i det stora landet. Samtyck eller icke!

Senaste fyra dagarna har gått bra. Tisdagen var bara chill, onsdagen var komisk då vi hade fitnessgram. Det är i princip ett test för att undersöka ungdomarnas fysiska hälsa här i Texas, hahah. Kom till skolan i träningskläder och tillsammans med alla juniors så kallades vi till idrottshallen för att ta oss an uppgifterna. Vi började med inomhusaktiviteterna där man var tvungen att visa hur stretchade ben och armar man hade, man var tvungen att göra minst sju armhävningar och femton situps (med tillhörande kassett som instruerade oss med "Down... up! One. Down... up! Two.") och väga och mäta sig. Sjukt fånigt och jag tror inte att särskilt många tog det seriöst, haha. Jag och Tay skrev snyggt in våra siffror och chillade resten av tiden. Del två av testet var att springa en mile, dvs 1,6km under tretton minuter. Ja, jag joggade skapligt medans de "inte lika vältränade" flickorna gick och masade sig in på tretton blankt, vissa senare än så. Herrejistanes. Misstänker att jag blev godkänd, hahah.

Onsdag var i huvudsak bra, men kvällen fick mig att tappa orken och jag beslutade mig för att ta en "mental health"-dag på torsdagen... Mja, obra kanske, men då jag inte missade någonting på grund av killarnas fitnesstest, så klarade jag mig fint. Ja, väldigt omoraliskt men ingen bryr sig om man är utbytesstudent, haha.

Idag var det fredag och jag var glad och pigg igen, särskilt som jag fick nudlar till lunch. JA, jag har ätit nudlar fyra dagar i rad, vaddårå? Fick 101 poäng av 100 på historieprovet om Kalla Kriget, och kunde knalla hem efter att ha utövat mina Precal-skills på förträffligt sätt.

Värdparets vänner kom över med middag och jag pratade med dom en stund innan Tori hämtade upp mig för bio med henne, Joanna och Sarah. Vi såg I love you, man. Jag gillade den riktigt mycket faktiskt! I helgen vet jag inte riktigt vad som händer, blir lite ta det lugnt och lite bus, får la siii.
Ha ett bra påsklov alla där hemma! :D

Golly, what a weekend.
Klockan är i skrivande ögonblick strax innan elva och jag har nog varit redo för natten sen sju timmar tillbaka, haha. Har varit en mycket händelserik helg och jag tänkte dela med mig innan jag sover bort detaljer som kan vara värda att nämna, haha. Kan ju dessutom vara vänligt med tanke på att jag inte uppdaterat på en vecka! (wow, bloggtorka?!)

Så veckan flöt väl på i sakta mak, inte alltför mycket att göra men väldigt mycket regn.  Ganska låg stämning i allmänhet, dagarna har gått upp och ner men jag och min fellow motivationscoach (egentligen motiverar vi väl bara varandra till mer gnäll, men ändå!) tragglade oss igenom dagarna genom mottot "always look on the bright side of life!". Tur att vi har varann, Therese!
Regnet orsakade en hel del trafikolyckor och det blev extra uppenbart när mattanten omkom i en. Det bidrog väl helt klart till den låga stämningen under veckan.

Men, så kom fredag och livet var ljust igen? Nästan i alla fall, jag spenderade kvällen med min bästa amerikanska babe Tori, vi åkte runt i bilen med Gary och Alex ett tag, och när vi hade släppt av dom så begav vi oss på jakt efter en öppen nagelsalong. Ingen lycka - raka vägen till McDonalds och ett stängt bibliotek. Vi var där i alla fall!
Styrde hemåt och Meagan joinade klubben - resten av kvällen så förberedde vi oss för prom genom att locka hår, sminka oss, tassa runt i klänningar (alla har väl sett, men min var svart och tight och fin!) och prova alla sorters armband innan vi somnade framför Twilight. Det var kul!

Lördag var Prom day och vi klev upp redan halv nio för att ge oss av mot nagelsalongen. Där fick vi manikyr och pedikyr av söta asiater, så sjuuukt avslappnande. Blev lite lätt knivhuggen på nagelbandet men det kan jag väl leva med, hahaha.

Hem igen, hann knappt sätta mig ner innan jag fick ge mig av för att tömma ett hus på möbler. Precis vad man vill göra när man fått naglarna fixade och ska vara supersnygg och klar ett par timmar senare?
Lite lätt tjurig blev jag sedan hemskjutsad, superman-fart in i duschen och sen kom Tori och Meagan och plockade upp mig igen.

Eftermiddagen spenderade vi i badrummet där vi lockade hår, flätade, sminkade och fnittrade. Viftande med locktångar och brända öron ingick! Efter mycket pyssel drog vi tillslut på oss klänningarna, spände på oss klackarna (jag hade typ sju-åtta centimeter klack, woow!) och borstade på puder en gång till. Klockan sex anlände resten av gruppen och när alla hade kommit blev det väl i princip en timmes blixtar... och dunder. Nej, men vi tog kort efter kort efter kort för att föreviga vår skönhet innan avfärd mot restaurangen.

Trevligt italiensk restaurang med en glad supportgrupp bredvid som inte kunde sluta applådera, hahah. Åt spaghetti och pratade! Efterrätt på McDonalds, börjar ju bli lite av en tradition nu då vi gjorde samma sak på homecoming. Glass i finklänning är kanonbra! Tillslut kom vi iväg till själva dansen i alla fall och där dansade vi i drygt en och en halv timme. Måste ju säga att ja, prom är överskattat, det var inte särskilt många där och stämningen var ganska "lagom". Men jag hade kul med mina fina tjejkompisar, vi dansade, drack jordgubbsdrinkar och försökte slippa dansa med korta killar, haha. En snäll, men ack så märklig, ung man frågade om jag ville dansa oanständigt med honom, jag tackade vänligt nej men fick stå ut med hans närvaro i krokarna resten av kvällen. Runt midnatt var kalaset över och vi rullade hemåt med dånande musik i högtalarna. Bytte snabbt om och avslutade kvällen på IHOP med pannkakor. Jag totaldäckade i Toris säng halv fyra på morgonen, fullt påklädd med smink och håruppsättning. Sammanfattningsvis - väldigt trevlig kväll, inte alls som man kanske skulle trott, men helt klart en kul upplevelse!

Söndag vaknade jag runt halv elva, betydligt tidigare än jag hade förväntat mig. Satt och såsade en bra stund innan Lissa kom in med en tidning och vi läste fåniga tips om allt möjligt. Benson-brodern Ricky kom hem från kyrkan och förkunnade att han var hungrig, och sugen på pizza. Fem minuter senare slirade han, jag och Lissa ut från deras uppfart och beställde fem minuter senare en extrastor pizza (som visade sig vara liten) med allt möjligt konstigt på. Satt där och diskuterade vår framtida KoolAid-business, Norge och andra världsligheter en bra stund innan vi begav oss hemåt.

Deras snälla mor körde mig slutligen hem till värdfamiljen och jag satt och glodde på dataskärmen ett par timmar innan jag till slut orkade mig in i duschen. Nästa party väntade ju klockan sex, och min närvaro var önskad - wohoo. Beslutade mig för att behålla samma håruppsättning då jag var alldeles för lat och trött för att göra något annat, och då lockarna fortfarande var kvar kunde jag ju lika gärna köra på. Duschade, sminkade mig igen (hade väl varit att ta i att behålla sminket också) och fick på mig nästa klänning, en mycket söt turkos skapelse. Tog kort med värdfar som gjort ett bra jobb med att klä upp sig han också, tjoho, och åkte sen till basketbanketten.

Det var också väldigt trevligt, middag med mina fina lagkamrater, Varsity, alla basketkillarna samt föräldrar och coacher. Coach Slad höll ett jättejättefint tal om vår säsong och jag tror att vi alla saknade basketen lite extra mycket just då. För att skryta en smula så fick jag ju lite extra uppmärksamhet då hon avslutade talet med att berätta hur mycket "Sweden" skulle saknas nästa år och att om dom kunde ordna så jag hade kunnat stanna ett år till så hade dom lätt gjort det. Fick även present i form av fotografier när vi stod på scenen, och jag var självfallet nära tårarna när coach sa "jag tror inte ens att du inser vilken viktig del du har varit av det här laget. Vi kommer sakna dig otroligt mycket och önskar att du inte hade behövt åka tillbaka till ditt land". Jag älskarälskarälskar mitt lag och mina coacher, och jag är så väldigt glad att jag gjort ett så pass stort intryck på dom tjejerna och att dom har känt att dom vill ge så mycket tillbaka till mig. There really is no such thing as high school team spirit. Och jag kommer att sakna mina "basketsystrar" alldeles jättemycket.

När killarna också hade fått sina priser var det chokladfontän (yummmie) och sen var det tillslut dags att gå hem. Utmattad efter denna festliga helg åkte jag hem, kollade upp shuttle för när bästaste Therese kommer ner till Texas för att hälsa på, och chillade sedan en stund innan jag drog mig tillbaka till sängen där det nu blir SÖMN! Imorgon väntar verklighet och skola.