Felicia i USA

Golly, what a weekend.
Klockan är i skrivande ögonblick strax innan elva och jag har nog varit redo för natten sen sju timmar tillbaka, haha. Har varit en mycket händelserik helg och jag tänkte dela med mig innan jag sover bort detaljer som kan vara värda att nämna, haha. Kan ju dessutom vara vänligt med tanke på att jag inte uppdaterat på en vecka! (wow, bloggtorka?!)

Så veckan flöt väl på i sakta mak, inte alltför mycket att göra men väldigt mycket regn.  Ganska låg stämning i allmänhet, dagarna har gått upp och ner men jag och min fellow motivationscoach (egentligen motiverar vi väl bara varandra till mer gnäll, men ändå!) tragglade oss igenom dagarna genom mottot "always look on the bright side of life!". Tur att vi har varann, Therese!
Regnet orsakade en hel del trafikolyckor och det blev extra uppenbart när mattanten omkom i en. Det bidrog väl helt klart till den låga stämningen under veckan.

Men, så kom fredag och livet var ljust igen? Nästan i alla fall, jag spenderade kvällen med min bästa amerikanska babe Tori, vi åkte runt i bilen med Gary och Alex ett tag, och när vi hade släppt av dom så begav vi oss på jakt efter en öppen nagelsalong. Ingen lycka - raka vägen till McDonalds och ett stängt bibliotek. Vi var där i alla fall!
Styrde hemåt och Meagan joinade klubben - resten av kvällen så förberedde vi oss för prom genom att locka hår, sminka oss, tassa runt i klänningar (alla har väl sett, men min var svart och tight och fin!) och prova alla sorters armband innan vi somnade framför Twilight. Det var kul!

Lördag var Prom day och vi klev upp redan halv nio för att ge oss av mot nagelsalongen. Där fick vi manikyr och pedikyr av söta asiater, så sjuuukt avslappnande. Blev lite lätt knivhuggen på nagelbandet men det kan jag väl leva med, hahaha.

Hem igen, hann knappt sätta mig ner innan jag fick ge mig av för att tömma ett hus på möbler. Precis vad man vill göra när man fått naglarna fixade och ska vara supersnygg och klar ett par timmar senare?
Lite lätt tjurig blev jag sedan hemskjutsad, superman-fart in i duschen och sen kom Tori och Meagan och plockade upp mig igen.

Eftermiddagen spenderade vi i badrummet där vi lockade hår, flätade, sminkade och fnittrade. Viftande med locktångar och brända öron ingick! Efter mycket pyssel drog vi tillslut på oss klänningarna, spände på oss klackarna (jag hade typ sju-åtta centimeter klack, woow!) och borstade på puder en gång till. Klockan sex anlände resten av gruppen och när alla hade kommit blev det väl i princip en timmes blixtar... och dunder. Nej, men vi tog kort efter kort efter kort för att föreviga vår skönhet innan avfärd mot restaurangen.

Trevligt italiensk restaurang med en glad supportgrupp bredvid som inte kunde sluta applådera, hahah. Åt spaghetti och pratade! Efterrätt på McDonalds, börjar ju bli lite av en tradition nu då vi gjorde samma sak på homecoming. Glass i finklänning är kanonbra! Tillslut kom vi iväg till själva dansen i alla fall och där dansade vi i drygt en och en halv timme. Måste ju säga att ja, prom är överskattat, det var inte särskilt många där och stämningen var ganska "lagom". Men jag hade kul med mina fina tjejkompisar, vi dansade, drack jordgubbsdrinkar och försökte slippa dansa med korta killar, haha. En snäll, men ack så märklig, ung man frågade om jag ville dansa oanständigt med honom, jag tackade vänligt nej men fick stå ut med hans närvaro i krokarna resten av kvällen. Runt midnatt var kalaset över och vi rullade hemåt med dånande musik i högtalarna. Bytte snabbt om och avslutade kvällen på IHOP med pannkakor. Jag totaldäckade i Toris säng halv fyra på morgonen, fullt påklädd med smink och håruppsättning. Sammanfattningsvis - väldigt trevlig kväll, inte alls som man kanske skulle trott, men helt klart en kul upplevelse!

Söndag vaknade jag runt halv elva, betydligt tidigare än jag hade förväntat mig. Satt och såsade en bra stund innan Lissa kom in med en tidning och vi läste fåniga tips om allt möjligt. Benson-brodern Ricky kom hem från kyrkan och förkunnade att han var hungrig, och sugen på pizza. Fem minuter senare slirade han, jag och Lissa ut från deras uppfart och beställde fem minuter senare en extrastor pizza (som visade sig vara liten) med allt möjligt konstigt på. Satt där och diskuterade vår framtida KoolAid-business, Norge och andra världsligheter en bra stund innan vi begav oss hemåt.

Deras snälla mor körde mig slutligen hem till värdfamiljen och jag satt och glodde på dataskärmen ett par timmar innan jag till slut orkade mig in i duschen. Nästa party väntade ju klockan sex, och min närvaro var önskad - wohoo. Beslutade mig för att behålla samma håruppsättning då jag var alldeles för lat och trött för att göra något annat, och då lockarna fortfarande var kvar kunde jag ju lika gärna köra på. Duschade, sminkade mig igen (hade väl varit att ta i att behålla sminket också) och fick på mig nästa klänning, en mycket söt turkos skapelse. Tog kort med värdfar som gjort ett bra jobb med att klä upp sig han också, tjoho, och åkte sen till basketbanketten.

Det var också väldigt trevligt, middag med mina fina lagkamrater, Varsity, alla basketkillarna samt föräldrar och coacher. Coach Slad höll ett jättejättefint tal om vår säsong och jag tror att vi alla saknade basketen lite extra mycket just då. För att skryta en smula så fick jag ju lite extra uppmärksamhet då hon avslutade talet med att berätta hur mycket "Sweden" skulle saknas nästa år och att om dom kunde ordna så jag hade kunnat stanna ett år till så hade dom lätt gjort det. Fick även present i form av fotografier när vi stod på scenen, och jag var självfallet nära tårarna när coach sa "jag tror inte ens att du inser vilken viktig del du har varit av det här laget. Vi kommer sakna dig otroligt mycket och önskar att du inte hade behövt åka tillbaka till ditt land". Jag älskarälskarälskar mitt lag och mina coacher, och jag är så väldigt glad att jag gjort ett så pass stort intryck på dom tjejerna och att dom har känt att dom vill ge så mycket tillbaka till mig. There really is no such thing as high school team spirit. Och jag kommer att sakna mina "basketsystrar" alldeles jättemycket.

När killarna också hade fått sina priser var det chokladfontän (yummmie) och sen var det tillslut dags att gå hem. Utmattad efter denna festliga helg åkte jag hem, kollade upp shuttle för när bästaste Therese kommer ner till Texas för att hälsa på, och chillade sedan en stund innan jag drog mig tillbaka till sängen där det nu blir SÖMN! Imorgon väntar verklighet och skola.