Felicia i USA

Ahw, följande kommer med största säkerhet vara ett högst sentimentalt och snyftigt inlägg, men då en era gått i graven tycker jag att det kan vara okej. Sen vet väl alla att jag är en ytterst snyftig person också, gråter för minsta lilla. (tro mig, det har inte gått över)

Uhm, så, efter denna spännande inledning kan jag väl förklara mig också.
Måndag innebar min absolut sista basketträning i Amerika. (vi kommer fortfarande ha kondition och styrketräning, men det finns massa regler som säger att man inte får utöva sporten utanför säsongen, så ingen mer "två timmar efter skolan"-träning)
Vi lekte med boll, övade lite på skotten och avslutade med basket-baseball. (mostly goofing around, alltså) Blev attackerad med kramar av mina söta lagkamrater, som trots att jag inte åker hem förrän om fyra månader, berättade hur mycket dom skulle sakna mig.
På kvällen hade jag en intervju "bokad" med en väldigt charmig gammal dam, då jag för tillfället jobbar med ett projekt om "The Great Depression". ("I don't know what's so GREAT about it..." haha, dålig humor) Vi pratade i säkert en och en halv timme och hon hade jättemycket intressant att berätta. Hon påminde mig en hel del om min egen mormor, och vi kom jättebra överens. :)
Snabb runda till IKEA för att inhandla diverse svenskheter till min favorit i Washington. Blev en hel del knäckebröd till norrlänningen, haha! Fascineras fortfarande över hur lika våra upplevelser här i USA här, lite läskigt ibland men mycket praktiskt när man vill ringa och gnälla och personen vet precis vad man pratar om. (DISKMASKINEN!!!)

Okej, sen blev det tisdag vilket det fortfarande är, och absolut sista dagen på basketsäsongen. Segade mig igenom skoldagen - kokade ägg på kemin och tittade på film på US History. 
Så blev det 8th period vilket innebär basket, och vi skrev tackkort under Study Skills innan vi begav oss mot the gym för att ha vår shootaround. (mjo, jag ser också hur mycket engelska nu men jag är trött och orkar inte tänka)
Tittade på en sjukt kul video när coacherna anlände, men det var vår hemlighet, haha! "Whatever happens in this film room, will stay in this film room." Men kul var det :D

Svidade om till matchställ och fick en halvtimme att förbereda oss innan uppvärmningen. Jag och Ohio (aka Jordan), en skön tjej i mitt basketlag , roade oss med att spela match mot Teddy och nån random basketkille jag aldrig minns namnet på. Vi vann, såklart. Vi är bäst.

Efter det var det uppvärmningsdags och peptalk. Min coach avslutade med "Okay Sweden, last game in America!", och sedan sprang vi ut och värmde upp det sista. Klockan fem marscherade jag och fyra lagkamrater ut som "the starting five", galet peppade. Och mjau, vann gjorde vi med stiliga 40-15 i vår sista match. Lade i fyra poäng av dessa och langade iväg en hel del schyssta passningar. Platsar helt klart på min topp tre-lista över bra matcher.

Blödiga Felicia började såklart gråta i samma sekund som coach Slad sa "Sweden, it has been a blast." och sen sa hon mer om att jag skulle åka hem och fortsätta spela, fast det hörde jag inte så noga för jag grät och då började flera av de andra tjejerna gråta också, så vårt eftersnack förvandlades till ett stort kramkalas.  Basketen har verkligen varit det absolut bästa med mitt år här, och även om jag kommer träffa tjejerna och har fina kort och allt sånt, så känns det sorgligt att behöva lämna in väskan, de småfula uppvärmningsbyxorna och mina tröjor med nummer 10 på ryggen. Oh well, när jag torkat tårarna och kramat alla femton gånger så tog vi kort och sen spenderade jag dom följande tre timmarna watching games. (jag kan inte skriva svenska meningar just nu!)

Skjutsades hem vid niotiden och hade precis sköljt ut balsamet då min värdmamma började tjabbla om tornadovarning och om att signalen hade gått så vi borde "take cover". TA SKYDD. Uhm.
Sjöblöt och förvirrad klev jag ur och hon hade hunden under ena armen och datorn under andra, yrandes om att jag nog borde hugga tag i min laptop och mina nycklar för saker kommer ju blåsa bort om man har otur! Jag fattade ingenting, gick och kammade håret och lallade sedan iväg till köket där min värdpappa stod och stekte äggplanta. Måste ju älska skillnaden i beteende mellan dem. Han sa att det var lugnt så jag slog mig ner i vardagsrummet med middag och läxor, och så bloggskrivande förstås. Gotta love America.
Ja, jag antar att jag älskar USA en del ändå.

Nu blev det här överdrivet långt, men ingen har ju tvingat er att läsa så skyll er själva!
Ett litet snabbt PS är att jag nu har klarat av sex månader på dagen. Och att jag har världens bästa basketlag som jag redan saknar. Plus att Hawaii är om åtta dagar. TAGGAT.
Massa puss och kram till er!