31 augusti 2008
Det är söndag idag och jag är hemma en stund innan vi ska på bio och se Mamma Mia, var i kyrkan imorse i typ fyra timmar och sen käkade vi lunch. Har även provat lite klänningar, det är så kuuul!
Kyrkan är för den som undrar helt okej, alla tror visserligen på Gud och sånt men det känns okej och Youth Group är kul. Hjälpte även till lite med tredje- till femteklassarna, för oss okyrkliga svenskar skulle det kanske kunna kallas hjärntvätt men dom var himla söta i alla fall. Alla är fortfarande jättetrevliga, minns mitt namn (i sju fall av tio har jag ingen aning om vad dom heter) och upprepar gång på gång hur trevligt det är att träffas. (jo, hälften är väl en del av deras personlighet) Alla ställer frågor om Sverige och jag får förklara hur mitt namn uttalas på riktigt. Dom andra ungdomarna är trevliga också. Plus att dom serverar donuts när man kommer, hahaha...
Så, sen i onsdags har jag klarat av ytterligare tre dagar i skolan. Det blir bättre och bättre även om kemilektionerna förmodligen kommer förpesta två-tre morgnar i veckan. Men det är bara att kämpa på, problemet är inte att jag inte fattar det kemiska utan att jag inte fattar engelskan. Det ordnar sig som sagt :D
Hemlängtan går lite i vågor och just nu känns det mycket bättre.
Jag har äntligen fått tillstånd att börja träna med basketlaget, eftersom min hälsoundersökning är klar, och vi lyfte vikter i fredags innan peprallyt. Jag har så sjuuukt ont i benen!!! Känns ju som att jag aldrig använt lårmusklerna i mitt liv, hahah.
Fredag var i alla fall en spännande dag, bra lektioner och sen mitt allra första peprally! Det var cheerleaders, hela fotbollslaget (amerikansk fotboll, självfallet), dance team, bandet, the drum line.. hela paketet! Satt med baskettjejerna och det var ganska pepp, dom gjorde parioder och skuttade runt och coachen bad oss att komma och supporta laget samma kväll. Och dom flesta hade såklart på sig grönt, skolfärgen.
Efter peprallyt kilade jag hem en stund, drog ut på joggingrunda (jag har redan gått upp ett kilo så det är lika bra) och sen kom världens snällaste Tori (som var utbytesstudent förra året i Tyskland) och hämtade upp mig. Vi körde hem till henne, kollade lite i en av hennes yearbooks, och sen hämtade vi Meagan. Tanken var att vi skulle göra jättecoola t-shirtar till matchen men eftersom vi redan var sena så åkte vi till matchen på en gång och sparade tröjorna till nästa vecka. Det var riktigt cool stämning, laget spelade (och vann med 59-3 mot laget som hade åkt fyra timmar för att komma dit) och jag träffade massa nytt folk som var helt övertygade om att jag var Meagans okända svenska tvilling för att vi var så lika. Att jag i princip inte såg någonting av fotbollen var ju en annan femma, men det var niiice och vi hoppade runt, hängde med bandet och hade kul.
Efter matchen åkte jag, Tori, Meagan, Alex, Gary och Austin till något som kallas "breakfast", ett gäng föräldrar ställer upp med ett hus där man får äta och dricka och hänga efter matchen. Juniors och seniors har en egen, freshmen och sophomores har en egen. Austin som är sophomore fick dock hänga med för att han kände oss coola stora barn... Haha nä, men det var nice, Brennan mötte upp och vi chillade vid poolen. Homecoming är om två veckor och efter lite ficks (var nog ganska anordnat) så frågade Brennan om jag ville gå med honom till homecoming och eftersom han frågade så snällt kunde jag ju inte säga nej :) Så vi går i en stoor grupp med Tori, Austin, Alex, Gary och ett gäng med andra människor, ska bli roligt :D Min värdmamma är galet excited och studsar runt väggarna och pratar om klänningar, skor, väskor och blommor och på lördagen, provade jag ungefär femhundra klänningar vilket var tröttsamt. Men det måste ju vara perfekt, aiight?
Kyrkan är för den som undrar helt okej, alla tror visserligen på Gud och sånt men det känns okej och Youth Group är kul. Hjälpte även till lite med tredje- till femteklassarna, för oss okyrkliga svenskar skulle det kanske kunna kallas hjärntvätt men dom var himla söta i alla fall. Alla är fortfarande jättetrevliga, minns mitt namn (i sju fall av tio har jag ingen aning om vad dom heter) och upprepar gång på gång hur trevligt det är att träffas. (jo, hälften är väl en del av deras personlighet) Alla ställer frågor om Sverige och jag får förklara hur mitt namn uttalas på riktigt. Dom andra ungdomarna är trevliga också. Plus att dom serverar donuts när man kommer, hahaha...
Så, sen i onsdags har jag klarat av ytterligare tre dagar i skolan. Det blir bättre och bättre även om kemilektionerna förmodligen kommer förpesta två-tre morgnar i veckan. Men det är bara att kämpa på, problemet är inte att jag inte fattar det kemiska utan att jag inte fattar engelskan. Det ordnar sig som sagt :D
Hemlängtan går lite i vågor och just nu känns det mycket bättre.
Jag har äntligen fått tillstånd att börja träna med basketlaget, eftersom min hälsoundersökning är klar, och vi lyfte vikter i fredags innan peprallyt. Jag har så sjuuukt ont i benen!!! Känns ju som att jag aldrig använt lårmusklerna i mitt liv, hahah.
Fredag var i alla fall en spännande dag, bra lektioner och sen mitt allra första peprally! Det var cheerleaders, hela fotbollslaget (amerikansk fotboll, självfallet), dance team, bandet, the drum line.. hela paketet! Satt med baskettjejerna och det var ganska pepp, dom gjorde parioder och skuttade runt och coachen bad oss att komma och supporta laget samma kväll. Och dom flesta hade såklart på sig grönt, skolfärgen.
Efter peprallyt kilade jag hem en stund, drog ut på joggingrunda (jag har redan gått upp ett kilo så det är lika bra) och sen kom världens snällaste Tori (som var utbytesstudent förra året i Tyskland) och hämtade upp mig. Vi körde hem till henne, kollade lite i en av hennes yearbooks, och sen hämtade vi Meagan. Tanken var att vi skulle göra jättecoola t-shirtar till matchen men eftersom vi redan var sena så åkte vi till matchen på en gång och sparade tröjorna till nästa vecka. Det var riktigt cool stämning, laget spelade (och vann med 59-3 mot laget som hade åkt fyra timmar för att komma dit) och jag träffade massa nytt folk som var helt övertygade om att jag var Meagans okända svenska tvilling för att vi var så lika. Att jag i princip inte såg någonting av fotbollen var ju en annan femma, men det var niiice och vi hoppade runt, hängde med bandet och hade kul.
Efter matchen åkte jag, Tori, Meagan, Alex, Gary och Austin till något som kallas "breakfast", ett gäng föräldrar ställer upp med ett hus där man får äta och dricka och hänga efter matchen. Juniors och seniors har en egen, freshmen och sophomores har en egen. Austin som är sophomore fick dock hänga med för att han kände oss coola stora barn... Haha nä, men det var nice, Brennan mötte upp och vi chillade vid poolen. Homecoming är om två veckor och efter lite ficks (var nog ganska anordnat) så frågade Brennan om jag ville gå med honom till homecoming och eftersom han frågade så snällt kunde jag ju inte säga nej :) Så vi går i en stoor grupp med Tori, Austin, Alex, Gary och ett gäng med andra människor, ska bli roligt :D Min värdmamma är galet excited och studsar runt väggarna och pratar om klänningar, skor, väskor och blommor och på lördagen, provade jag ungefär femhundra klänningar vilket var tröttsamt. Men det måste ju vara perfekt, aiight?
Kommentarer
Postat av: madde
LIVING THE DREAM!
Trackback
