Felicia i USA

Börjar kännas som en trist hälsningsfras, men hejhej från Texas!

Datumet är sextonde november, klockan är runt sex och söndag är veckodagen för alla som inte orkar tänka. Exakt fjorton veckor sen vi landade i det stora landet, känns ganska sjuukt. För sisådär tolv veckor sen var det fortfarande runt fyrtio grader, bensinen kostade runt $3.85 per gallon (3.72 liter) och skolan hade väl precis börjat.  Idag är det ganska kallt (haha, tycker en som kommer från trakterna runt Nordpolen), har fått lov att köpa jacka, vantar och halsduk. Bensinen kostar 1.75 dollar per gallon, dom har en ny president-to-be och engelskan har nog förbättrats betydligt.

Nåväl, slut på nostalgiska beskrivningar, läget är fint och efter en mycket upprörd start (svenska svordomar inför femton middle school-kids inkluderat) på helgen lugnade jag till slut ner mig. Åkte till våra Eagles' första playoff game (slutspel) i Greenville, Texas. Haha, det var en ganska död stad när vi lämnade den runt elvasnåret, kan man lugnt säga. Men vi tog oss dit, en timmes körning ungefär i en varm bil, och gled in på stadion. Riktigt stor faktiskt, jag gillade den. Satte oss högt upp på "rätt" läktare och hälsade på alla vi kände, och beskådade sedan när JV & Varsity gemensamt besegrade motståndarna med 28 poäng mot 7. Bra match, mycket trevligt sällskap men också MYCKET KALLT! Hade alltför tunn jacka, så vi kurade ihop oss på en lång rad och drack varm choklad för att hålla oss varma. Jag och Blake såg till att springa upp och ner i trapporna också, haha. Jaja, vi överlevde och återvände hemåt efter sightseeing och glass i downtown Greenville.

Lördag spenderades (hör och häpna, farfar!) i The Galleria, riktigt stort köpcenter med isrink i mitten. Låt gå för att jag ogillar skridskoåkning, men jag SKA åka skridskor snarast! Min värdmammas son och dotter var med, människorna spottar seriöst ur sig skämt var tredje sekund! Mitt dåliga humör gick över fort och vi skrattade så vi grät i två timmar medan vi gick i cirklar för att hitta en jacka åt mig. Resultat av dagen blev faktiskt en jacka, prat med främlingar, mycket skratt och ett första besök på "On the Border", en mexikansk restaurang. Servitören var hur förvirrad som helst, drog konstiga skämt och kallade Taylor för "sir" tre-fyra gånger. Men det var roligt och maten var god!
 

En annan grej vi insåg var att jag, mycket motvilligt och i smyg, har gått och blivit kär i football också. Jag vet att jag har förnekat det om och om igen, men Taylor sa att mitt eviga tjöt om sporten vittnade om att jag blivit americanized och nu älskade football. Så ja, det är väl fallet! Att jag också äger ett par bootcutjeans, en och en halv sweatsuit i velour (inte juuuuicy dock, haha) och frivilligt äter peanut butter säger väl också en del. Amerika må inte vara mitt land, men jag är numera sorgligt amerikaniserad.

Nu blev det vansinnigt långt igen och fröken har ett litet projekt att ta itu med. Summan av kardemumman är väl att jag mår bra igen, inte fryser nu när jag har en jacka och att min Mount Everest-formade viktkurva slutligen börjar slutta. Det skaaaa gå, beach 09 i februari licksom!? Ha det jättebra allihop.
Puss och kram! (Vicky, glöm inte bild på ditt nya jag!)